4/6.

Flaska 2: infekterad. 1/6.

Första flaskan jag öppnade var infekterad. Fan, det börjar gå troll i det här nu. Stöter på felsmaker allt oftare. Platt, fenolisk och oren med en söt eftersmak av gammalt kaffe. Så här ska den inte smaka. 2/6.

Årets version är sämre. Kantig och spretig och störande humlebesk. Borta är chokladsmasket. 3/6.

2013 års bock är mörk, brödig, djup och kraftfull. Söta honungstoner och lite chokladsmak som gifter sig fint med det brända. Stark fyra. 4/6.

Rostad malt, kryddor, kakao, lite vanilj kanske. Tycker inte riktigt den känns sammanhållen. Spretar lite i smakerna. 3/6.

Ja, den är tyvärr sämre i år. Fortfarande maltig och skön, med choklad och karamell, men lite klen och med en trist eftersmak. Fenolerna hör dock, för en gång skull, till den belgiska stilen, så de har jag inga problem med (jämför med Westmalle Dubbel), men tidigare årgångar har varit så bitiga att de närmat sig stout. Den här lämnar en hyfsat likgiltig. Synd på så rara ärtor. 3/6.

Äntligen utan felsmaker. Mörkt rödbrun, nästan svart, med ljusbrunt skum. Doft av choklad, vanilj och whiskey. Smaken bär samma palett, med lite kaffetoner. Bourbontonerna tar sig tydligt igenom och ger en viss spritighet åt den, som får mig att tänka på Goose Islands Bourbon County Stout. Krämig munkänsla, men lite tunn eftersmak. Hade gärna sett lite mer kropp. En helt annan öl än de två infekterade flaskorna från första batchen jag fick. Bryggeriet har dock varit väldigt tillmötesgående och var tacksamma att jag hörde av mig. Tydligen var någon utan handskar vid tappningen en period och de tror att det var då en del av flaskorna blev infekterade. Som sagt, riktigt god, men skulle vinna på lite mer kropp. 4/6.

Tunn, vattnig och metallisk. Hittar ingen choklad och tycker den doftar skumt. Har jag sprungit på ännu en dålig flaska? Första infektionen från Electric Nurse. 2/6.

Mörkröd med smutsvitt skum. Doft av torkad frukt, knäck och kryddor. Söt, maltig smak med lite vete- och pepparfeeling. Drar åt ett brittiskt barley wine. Smaken blir definitivt intressantare - och bättre - når den får upp värmen. Har tidigare druckit en flaska lagrad i fyra år, så jag vet att det kan göra underverk. Får nog fylla på med ett par flaskor till förrådet. 4/6.

Jag har verkligen vuxit in i de här maltiga brittiska stilarna. Vackert kopparröd med smutsvitt skum. Hemtrevlig doft av hund och yllesockor. Maltig smak med toner av karamell, rostade nötter och en anings lakrits. Tämligen markant beska som stannar länge i eftersmaken. Otroligt snygg och välbalanserad. Banne mig om det inte är en femma. Flaska hemma. 5/6.

Mörkt brun med beige skum. Maltig, rökig, men också fenolisk doft. Samma går igen i smaken, som också har lite karamell, whisky, en anings ton av lakrits och ganska mycket kolsyra. Den går inte riktigt hem hos mig och jag stör mig på både fenoler och rökighet. 3/6.

Nu har den stått i drygt 1½ år och beskan har sansat sig. Tycker ändå inte den har mognat till något större. En bra stout är det, men en fyra räcker. 4/6.

5/6. Mognare och mer sammansatt. Mindre besk.

Ja, den sitter ju där den ska. Evil Twin kan det här. Kaffe och en viss kryddighet. Bra maltbas, men jag vill gärna ha mindre beska. Svårt att ge lägre betyg dock, den är allt för välgjord. 5/6.

Vacker kopparröd färg. Gräs, hö, karamell. Välbalanserad och fin om än en anings för besk för min smak. Bra matöl gissar jag. 4/6.