"Cranberry Milk Stout". Tja, jag hittar varken tranbär, mjölk eller någon stout här. Bara en förvånansvärt ljus, röd vätska som smakar beskt och bittert. Den har en kryddighet som jag snarare associerar till enbär eller kanske gran. Långt ifrån det krämiga mörka söta laktoskalaset jag hade hoppats på. 3/6.

6/6

5/6.

Wow! Olja, tjära, soja, kaffe, choklad, kola, karameller, klibbiga läppar och en fet sexig alkoholkyss. Lika fantastisk tre månader senare. Vilken jävla stout. 6/6.

Gusher. Första varningen. Doften. Andra. Här är ännu ett svenskt mikrobryggeri som släpper "finöl" som inte är ok. Av bourbon märks intet (utom möjligen diskret långt långt bak i eftersmaken). Luktar skunky och smakar detsamma. Infekterad, fenolisk. Hur fan kan de sälja den här ölen till Systembolaget?! 2/6.

6/6.

6/6.

5/6.

Nu är den fantastisk. Mer vanilj än kaffe och ingen störande beska. Vilken munsbit. Stark femma. 5/6.

4-5/6.

Jo, visst är den något för besk, american style, men det är en mjuk och fin porter med skönt kladdig maltighet, kaffe och vanilj. Nu ska jag inte öppna någon flaska på minst ett halvår och se om beskan har hejdat sig lite. En femma tycker jag ändå den är värd, om än svag. 5/6.

Maltig, nötig och god. Lite för tunn för att nå femman, men det är ganska nära. 4/6.

Knäck, skumbanan, russin. Inte helt välbalanserad. Maltig, men inte tillräckligt för att bygga kropp eller dölja alkohol. 4/6.

2012 års batch var magisk. Det är inte den här. Men redan efter ett par månader i rumstemperatur har den mognat i smaken. -5/6.

Fin form. 5/6.

Flaska hemma. Enligt initierad källa ska årets blandning bestå till stor del (hur stor minns jag inte) av lambik från Cantillon. Hur som helst är det här fullt med stall och läder och en frisk, men inte extrem, syrlighet. En fin syrlighet som kryper långt ner i halsen. Bravo. 5/6.

5/6.

Svart vätska med ljusbrunt skum. Maltig doft. Rund, varm och mjuk i smaken. Krämig med toner av karamell, kaffe, choklad och en diskret ton av alkoholen, som mest är värmande i magen. Välbalanserad och fin. Fullt drickbar nu, men kan garanterat gosa ihop sig ännu mer med lite lagring. Fuller's kan man lita på. 5/6.

Tydlig rökkaraktär. Torr, maltig och lite fenolisk. Vaniljen får man däremot leta efter, men den kan anas där bakom rökmalten och de kärvt brända tonerna. Tunn kropp. Flaska hemma från Belgoklubben. 4/6.